VILDSVINSJAKT.

Vilsvinen är på väg upp i landet och jag hoppas att de får en chans att etablera sig här omkring! Vildsvinen är ett mycket intressant och spännande vilt som med en aktiv viltvård och rätt genomförd jakt skulle bli ett positivt tillskott i viltöknen vi lever i här!

Kartan skulle uppdateras något för att ge en helt rättvis bild av spridningen men kartan här ovan visar i stort hur vildsvinen breder ut sig.

Fakta.

Vildsvinet är ett halvsocialt djur där suggor och kultingar lever i flock. Galt-kultingar stöts bort från gruppen vid könsmognad vanligen i slutet av första levnadsåret. Galtar uppträder i flocken ”bara” vid brunst. Vildsvinet är urfadern till våra tamgrisar. Färgvarianter förekommer, grisen kan vara allt från helsvart till svart och vitfläckig (typ pigham!). Det finns 25 underarter vildsvin som skiljer sig i färg, form och kromosom-antal. Grisen är ett ursprungligt vilt som utrotades under slutet av 1600-talet. Grisar hölls senare i hägn varifrån de "rymde" och fanns åter i frihet sedan mitten av 1970-talet. Idag finns grisar upp till Dalarna. Täta stammar i söder, mer sporadisk norr ut.

Grisarna är nattaktiva upp till 6 - 8 timmar. Vid födosök har uppmätts 16 km:s förflyttning. Hemområde för en flock beror på födotillgång (300 - 10 000 ha). Aktivitetsområde 100 - 1 000 ha. Sinnen: bra lukt och hörsel, dålig syn. Reproduktion: brunst oftast okt. - dec. Dräktighetstid: ca 120 dagar. Kullstorlek: unga suggor 2 - 4,äldre suggor vanligen 4 - 6. Kultingarna föds oftast runt februari - maj. Under gynnsamma förhållanden kan en sugga få tre kullar på två år. Kultingarna diar två månader, men är beroende av suggan och hennes erfarenheter under längre tid. En kulting som förlorat sin sugga tappar status i gruppen.

Jakt.

Träna könsbestämning, studera mycket vildsvin innan du jagar dem. Skjut inte på en ensam stor eller den största grisen i en flock innan du är säker på könet det är troligen en sugga! Det kan finnas inblandning av tamsvin som påverkar både utseende och uppträdande hos vildsvinen. För att se om det är en galt tittar man efter, betar,pensel,testiklar (svåra att se),grövre framparti -midja,bula på nosen och tvärare kors. Suggan har också betar men de är inte lika tydligt synliga som hos galten.Spenar,rakt trattformigt tryne,trindare kroppsform ofta med lite hängbuk och ett rakare kors. Men det är som sagt mycket svårt att se vilket kön det är på grisen, speciellt under den mörka tiden på dygnet! Studera därför grisarna ordentligt innan Du skjuter!

Bild: Bengt Röken.

Lämpligt jaktbyte är årsgrisen/rödgrisen. Träffområdet sitter något lägre och lite förskjutet bakåt än hos hjortdjuren, påminner också om björnens träffområde. En bra träff ger en snabb inre förblödning. Djuret blir medvetslöst inom mindre än 10 sek. Vildsvin är snabba och kommer långt på kort tid och de gör allt för att ta sig ifrån jägaren! Anlägg därför inte en åtelplats i anslutning till en granplantering eller annan tät vegetation. Ett eftersök i tät vegetation är vare sig lätt eller roligt! Dessutom kan en skadad gris vara direkt farlig! Jaga inte på en utfodringsplats, där ska det vara lugn och ro. Upprätta istället X-antal åtelplatser runt om foderplatsen där det kan skjutas gris men se till att åteln inte ligger för nära foderplatsen!

Den röda pricken är en utfodringsplats där det inte jagas, de gröna prickarna är åtelplatser med iordningställda vaktorn. Gör man på detta sätt minskas skador på grödor och gräsmattor. Skulle en sugga med kultingar tas på bar gärning i grödorna så skjut för guds skull inte suggan! Skjut en av kultingarna istället, då går inte suggan ditt igen på ett bra tag och dessutom lär hon kultingarna att det är farligt att beta på den åkern. Gör Ni tvärt om och skjuter suggan så får Ni en hoper ouppfostrade kultingar som ställer till satyg lite var stans! Här nedan beskrivs dels hur grisen generellt reagerar för olika träffar och dels vad man kan finna på skottplatsen. Dessa iaktagelser och fynd kan tillsammans vara värdefulla fakta för att utröna vad som hänt om grisen efter skottet springer från platsen vilket den ofta gör! Kom ihåg att en skadad gris gör allt för att ta sig så långt bort från skottplatsen som möjligt! Grisar är, trots sitt klumpiga utseénde, snabba och kommer långt på kort tid!

	Skottecken. Vid träff i stek eller "snudd"-skott i ryggen piper grisen till och springer från platsen. Fynd på skottplatsen. Ragg/hår, skinbitar, benbitar, blod, ister/fett.
	Skottecken. Vid träff i benen, grisen piper till och springer från platsen. Fynd på skottplatsen. Rörben, senbitar, skinbitar, blod. Grisen kan gå långt!
	Skottecken. Vid träff i nacken/taggutskott går grisen omkull för att innom kort springa från platsen. Fynd på skottplatsen. Ragg/hår, platta benflisor, köttslamsa och blod. Svårt eftersök, grisen kan gå långt!
	Skottecken. Vid träff i magen, springer grisen från platsen. Fynd på skottplatsen. Maginnehåll, ister/fett, blod, ragg.
	Skottecken. Vid träff i trynet eller käken, grisen piper till och springer från platsen. Fynd på skottplatsen. Tänder, brosk, käkben, Tungbit, läppbitar och blod. Svårt eftersök, grisen kan gå långt!
	Skottecken. Vid perfekt träff i träffområdet, grisen springer från platsen. Ett skott mitt i bogen/mitt i grisen brukar leda till "knall och fall" effekt, vilket är att föredra! Fynd på skottplatsen. Ragg/hår, lungbitar, lungblod. Grisen död innom kort.
	Skottecken. Vid träff i kotpelaren, grisen går omkull och blir liggande. Vid träff i ryggraden går grisen omkull men kan ligga och sparka. Fynd på skottplatsen. En gris!! Anatomibilderna: Bengt Röken.

©